Kommer du ihåg mig?
Det är jag, Lina. Jag som suger på att skriva blogg men som för tillfället hittat lite mysig bloggkänsla och då är det bäst att passa på. Att dricka pepparmynta te och lyssna på joshua radin är faktiskt allt som behövs. Så då borde jag ju faktiskt kunna fixa till bloggkänslan lite oftare tycker ja.
Mitt liv här hemma i kalla, slaskiga och snöiga trollhättan knallar på i ryslig fart. Går dock inte en dag då jag inte längtar tillbaka ut igen. Ut i det fria. Här hemma känns det lite som att man går i en dimma. Jag vill bara komma ut i den rena, klara luften igen och få andas "äventyrsluften". Är trött på att andas av "trygghetsluften". Men missförstå mig inte, jag älskar mitt liv just nu! Att vara 20 är verkligen precis vad ja trodde, underbart! Men det är alla valen som nu står framför mig som gör att jag längtar bort. Och så har jag verkligen fastnat för det. Jag vill bara ut och se mer. Och mer. Och mer. Men som mamma säger du är ju bara 20 och du har hela livet framför dig- så sant, så sant.
Tillbaka till verkligenheten. Det händer mycket just nu. Det har det egentligen gjort hela tiden sen vi kom hem från resan för en månad sen. Har verkligen haft fullt upp hela tiden och det gillar vi ju. Idag åkte jossis tillbaka till sthlm igen.. Jag saknar henne redan. Helgen gick så fort och plötsligt så är den bara över. Och idag har jag gjort absolut ingenting. Vaknade bakis och känner mig sån fortfarande. Vi åt frukost, kollade på skärgårdsdoktorn, jag körde jossis till stationen, jag åt thaimat med tillis och hennes mates och sedan har jag bara slappat framför tvn. Om en timme ska jag dega framför en film med lite macka och te och sen gå och decka i mammas och pappas säng. Dom åkte till thailand i onsdags. Inte alls avundsjuk, nej då! Jag ville inte alls åka med och bada och sola i två veckor. Men de e skönt att vara hemma själva lite ett tag. Vi har haft folk som sover över sen dom åkte, lite öppethus kör vi på tänkte vi! Men de e nice haha. Får se vad denna veckan kan ha att erbjuda. Jag hoppas på mycket jobb och många sleepovers! Nästa vecka kommer nog pao hit. Ska bli skönt att få snacka av sig lite, det behöver jag. (Nuförtiden typ ALLTID). Jag har ett problem på halsen. Ett killproblem haha. Eller egentligen inte ett problem.. Vet inte vad man ska kalla det? Kanske mer ett beslut att fatta. Och jag orkar inte tänka mer. Det känns som att min hjärna går på högvarv hela tiden och efter igår när jag tappade ytterliggare några hjärnceller, bla. när jag ramlade på hela dansgolvet, orkar jag inte fatta mer beslut. Vad ska jag plugga? När ska jag plugga? Vart ska jag plugga? Ska jag åka till norge? Ska jag flytta till sthlm? Ska jag byta jobb? Ska jag åka till australien? Ska jag jobba på kusten, stavregården elr sthlm i sommar? Ska jag åka tillbaka till Malaysia????? Hjälp mig, fatta att det snurrar runt som fan i mitt huvud?!?
Nog om detta. Jag vill avsluta detta blogginlägg med att säga att jag är så himla glad för min familj och mina vänner. Utan er vet jag inte vad jag hade gjort. Ni är mitt allt och ni vet vilka ni är!
Älskar dig. Nyår 2010, året då jag träffade dig:)
(Bilder från resan kommer när jag får internet på min dator igen).
Ta hand om er. Lev livet och tänk inte för mycket. Puss.
Mitt liv här hemma i kalla, slaskiga och snöiga trollhättan knallar på i ryslig fart. Går dock inte en dag då jag inte längtar tillbaka ut igen. Ut i det fria. Här hemma känns det lite som att man går i en dimma. Jag vill bara komma ut i den rena, klara luften igen och få andas "äventyrsluften". Är trött på att andas av "trygghetsluften". Men missförstå mig inte, jag älskar mitt liv just nu! Att vara 20 är verkligen precis vad ja trodde, underbart! Men det är alla valen som nu står framför mig som gör att jag längtar bort. Och så har jag verkligen fastnat för det. Jag vill bara ut och se mer. Och mer. Och mer. Men som mamma säger du är ju bara 20 och du har hela livet framför dig- så sant, så sant.
Tillbaka till verkligenheten. Det händer mycket just nu. Det har det egentligen gjort hela tiden sen vi kom hem från resan för en månad sen. Har verkligen haft fullt upp hela tiden och det gillar vi ju. Idag åkte jossis tillbaka till sthlm igen.. Jag saknar henne redan. Helgen gick så fort och plötsligt så är den bara över. Och idag har jag gjort absolut ingenting. Vaknade bakis och känner mig sån fortfarande. Vi åt frukost, kollade på skärgårdsdoktorn, jag körde jossis till stationen, jag åt thaimat med tillis och hennes mates och sedan har jag bara slappat framför tvn. Om en timme ska jag dega framför en film med lite macka och te och sen gå och decka i mammas och pappas säng. Dom åkte till thailand i onsdags. Inte alls avundsjuk, nej då! Jag ville inte alls åka med och bada och sola i två veckor. Men de e skönt att vara hemma själva lite ett tag. Vi har haft folk som sover över sen dom åkte, lite öppethus kör vi på tänkte vi! Men de e nice haha. Får se vad denna veckan kan ha att erbjuda. Jag hoppas på mycket jobb och många sleepovers! Nästa vecka kommer nog pao hit. Ska bli skönt att få snacka av sig lite, det behöver jag. (Nuförtiden typ ALLTID). Jag har ett problem på halsen. Ett killproblem haha. Eller egentligen inte ett problem.. Vet inte vad man ska kalla det? Kanske mer ett beslut att fatta. Och jag orkar inte tänka mer. Det känns som att min hjärna går på högvarv hela tiden och efter igår när jag tappade ytterliggare några hjärnceller, bla. när jag ramlade på hela dansgolvet, orkar jag inte fatta mer beslut. Vad ska jag plugga? När ska jag plugga? Vart ska jag plugga? Ska jag åka till norge? Ska jag flytta till sthlm? Ska jag byta jobb? Ska jag åka till australien? Ska jag jobba på kusten, stavregården elr sthlm i sommar? Ska jag åka tillbaka till Malaysia????? Hjälp mig, fatta att det snurrar runt som fan i mitt huvud?!?
Nog om detta. Jag vill avsluta detta blogginlägg med att säga att jag är så himla glad för min familj och mina vänner. Utan er vet jag inte vad jag hade gjort. Ni är mitt allt och ni vet vilka ni är!
Älskar dig. Nyår 2010, året då jag träffade dig:)
(Bilder från resan kommer när jag får internet på min dator igen).
Ta hand om er. Lev livet och tänk inte för mycket. Puss.
Kommentarer
Trackback
